Mrs. Badcrumble

Igår samlade jag så mycket ångest jag kunde
Enbart för att kunna gå ut på vår snötäckta åker
Och skrika tills jag föll fram.
Snön var kall
Jag var varm
Det gjorde inget.
Snön var varm
Jag var kall
Det gjorde inget.
Efter en dusch
Lite Zelda
Började jag ladda hem en massa gamla Disney.
Jag åkte in till stan och träffade Johan.
Åt semla, skrattade, kom fram att våra liv är skit och behöver tas tag i.
Vi ska inte slösa så mycket pengar på onödigheter
Utan börja jogga, äta mer frukt och gå på någon sorts gym.
Det har vi råd med om vi drar in på grejer vi egentligen inte behöver.
Väl hemma kolla jag och Sebstian på Snövit.
Efter års väntan kunde jag konstatera att Snövit är en jävla fitta.
Hon tar praktiskt taget över de små stackars dvärgarnas liv.
Hon i hemmet medan de arbetar i en gruva(!).
Tvingar dem till ett renligt liv, att de ska tvätta sig och dessutom till en sång.
Sen är hon så jävla blond hela filmen igenom.
Hon tar äpple, dvärgarna är otröstliga och gör en kista av glas som de sen turas om att vaka över.
Sen kommer den satans prinsen och leker nekrofil.
Sen bara lämnar hon dvärgarna till deras öden och drar med prinsen.
Snacka om att komma upp sig i sin prostitution.
Vem sade att Disney förr i tiden var bättre!?
Jag, och jag tycker det fortfarande.
Mitt Disneymaraton fortsätter, tro mig!
Har nu packat till Riga.
God knows I need this.
Med the Delays (kolla upp dessa underbarn, Valentine) genom högtalarna kanske jag mår bättre.

Med cyniskt naiva bittra hälsningar